Politiskt-administrativa åtgärder för skydd av Skärgårdshavet
En hel mängd författningar, mål- och finansieringsprogram samt avtal påverkar skyddet av Skärgårdshavet. De centrala handlingarna hänger samman med varandra och av alla politiskt-administrativa åtgärder som påverkar Skärgårdshavet bildas en invecklad väv. Åtgärderna bereds och verkställs av olika myndighetsinstanser, framför allt statens miljöförvaltning, medan besluten fattas av politiker.
Ett sätt att gruppera åtgärderna är att dela upp dem i regionala, nationella och internationella, fastän de nationella i detta nu oftast samtidigt är gemensamma för EU. I Sydvästra Finland har man år 1999 uppgjort ett åtgärds- och realiseringsprogram för att förbättra Skärgårdshavets tillstånd. Programmet har uppgjorts i samarbete mellan Sydvästra Finlands miljöcentral, Egentliga Finlands förbund och Egentliga Finlands TE-central. Målsättningen för programmet är att bromsa upp eutrofieringen av Skärgårdshavet samt aktivera de viktigaste påverkarinstanserna i Egentliga Finland till ett effektiverat samarbete. Som programorganisation fungerar projektet Pro Skärgårdshavet och arbetet utförs i dess arbetsgrupper. År 1999 uppgjordes i Sydvästra Finland även ett bredare program för hållbar utveckling, Sydvästra Finlands miljöprogram 2005. Vattendragen och vattenskyddet utgör en del av programhelheten. Programmet utarbetades vid Sydvästra Finlands miljöcentral i samarbete med kommunerna och centrala intressegrupper.
Nationellt är de viktigaste målprogrammen som berör Skärgårdshavet för det första det av statsrådet 1998 fattade principbeslutet om vattenskyddets målsättningar fram till år 2005 och åtgärdsprogrammet som ansluter sig till beslutet samt för det andra Finlands skyddsprogram för Östersjön från år 2002. Medborgarna, speciellt glesbygdernas invånare och stugägare, berörs konkretast av statsrådets förordning om behandling av hushållsavloppsvatten i områden utanför vattenverkens avloppsnät (542/2003), som gäller från början av år 2004. Förordningen fastställer ett tidsschema för att effektivera behandlingen av avloppsvatten i glesbygden. Den kräver en redogörelse för avloppsvattensystemet av alla fastighetsägare och av en del även förändringsarbeten. Dessutom torde en ny samlande lag om ordnandet av vattenvården godkännas av riksdagen hösten 2004. Lagen kommer att i vår nationella lagstiftning implementera, d.v.s. inkludera, de förpliktelser som EU:s ramdirektiv för vatten ställer. Strategin för samordnad användning och vård av Finlands kustområden som skall beredas före 2006 har likaså kommit till på EU:s initiativ. I EU-språket används förkortningen ICZM (Integrated Coastal Zone Management) för strategin. Bakgrunden till strategin utgjordes av oron för EU:s kustområdens skrala tillstånd och det hårda tryck att utnyttjas de utsätts för samt politiskt-administrativa verkningar från många olika håll. Målet för ICZM-strategin är därför att kontrollerat samla alla väsentliga politiskt-administrativa program och aktörer som påverkar kustområdenas utveckling för att genomföra en helhetsbetonad utvecklingsplan. Arbetet är avsett att främja en utveckling som är hållbar ur miljöns, samhällets och ekonomins synvinkel.
De centralaste internationella avtalen som berör skyddet av Skärgårdshavet är konventionen om skydd av Östersjöområdets marina miljö, d.v.s. Helsingforskonventionen, från år 1974 och 1992 samt den status som särskilt känsligt havsområde (PSSA-status) som den internationella sjöfartsorganisationen under FN, IMO, beviljat Östersjön år 2004. Med FN:s miljöarbete sammanknyts likaså Skärgårdshavets biosfärområde, eftersom det utgör en del av Unescos Man and Biosphere -nätverk, vars syfte är att främja hållbar växelverkan mellan människan och naturen. Förutom dessa antog Östersjöländernas råd år 1998 programmet Baltic 21, ett program för hållbar utveckling av Östersjön.
