Skärgårdshavet och farliga ämnen
Med farliga ämnen avses allmänt kemikalier (inklusive olja) och tungmetaller (såsom kadmium, zink, bly, koppar, tenn och kvicksilver) samt radioaktivt avfall. Gemensamt för de farliga ämnena är att de redan i ytterst små mängder har skadlig verkan på både naturen och människan. Skärgårdshavets särdrag gör det speciellt sårbart.
De farliga ämnena bryts ner långsamt och anrikas i näringskedjorna. Deras inverkan på organismernas funktion sker på många plan och är till stor del okänd. Bäst kända är deras verkningar på reproduktionen, fosterutvecklingen och immunförsvaret samt benägenheten att utveckla cancer. Några av de mest utforskade och i offentligheten mest välkända verkningarna torde vara havsörnarnas fortplantningsproblem på 1960- och 70-talet som en följd av användning av DDT och PCB innan dessa klorföreningar förbjöds. Tributyltenn (TBT), som används som bottenfärg på båtar för att bekämpa havstulpan och alger, är den farliga kemiska förening som senast fått omfattande publicitet i offentligheten. Även människan kan utsättas för en ökad benägenhet att utveckla cancer eller risker vid fosterutvecklingen t.ex. genom för stora doser dioxin ur fiskföda.
När man talar om kemikalier är det väsentligt att minnas att fastän det i olika steg i produktions-konsumtionskedjan ingår otaliga olika kemiska föreningar, känner vi till miljöeffekterna av endast en bråkdel av dessa. Farliga ämnen även omvandlas i miljön, och dessutom kan de ha oförutsädda och skadliga sam- och korsverkan.
Största delen av belastningen av farliga ämnen är diffus
I offentligheten skrivs det mest om transporter av och olyckor med farliga ämnen. Fastän olycksrisken ökar med de ökande oljetransporterna på Östersjön, kommer i själva verket största delen av den belastning av farliga ämnen som Skärgårdshavet utsätts för i form av en oavbruten och spridd ström av små utsläppsmängder som bygger upp totalbelastningen. Exempelvis härstammar upp till 80 % av den olja som hamnar i Östersjön från ständig diffus belastning, såsom vatten från tätorter, förbränningsprocesser eller behandling av oljeprodukter under bar himmel, såsom i oljeterminaler eller på servicestationer. Till den diffusa belastningen hör också fartygs driftsmässiga utsläpp, såsom maskinrummens tvättvatten och ballastvatten.
Farliga ämnen används och uppstår vid oräkneliga aktiviteter under varje steg i produktions- och konsumtionsprocessen, från införskaffandet av råämnen till avfallshantering av den färdiganvända slutprodukten, samt alla transporter under denna process. I produktionens kretslopp förorsakas utsläpp i jorden, luften och vattnet. I och med att ämnena frigörs förändras de och kan driva långt bort, med luftströmmar t.o.m. från tropikerna ända till Skärgårdshavet.
Östersjön och Skärgårdshavet är speciellt känsliga för farliga ämnen
De konstanta diffusa utsläppen gäller Skärgårdshavet lika väl som vilket annat område som helst. Det stora antalet holmar, det grunda vattnet och de dämpade vattenströmningarna gör Skärgårdshavet till ett filter för farliga ämnen. De farliga ämnena stannar nämligen upp i ölabyrinten i stället för att som på öppna havet spridas och spädas ut tack vare vindar och starka strömningar. Detta gäller lika väl i fråga om den konstanta diffusa belastningen som enskilda dramatiska olyckor. Exempelvis vid oljeolyckor vore vind och vågor till nytta, eftersom vattenomsättningen och ”ventilationen” av oljan hjälper till med att skingra oljebältet, få oljan att avdunsta och stimulerar mikrobernas arbete med att bryta ner oljan i mindre skadliga former. Skärgårdshavet är ytterst sårbart beträffande oljeskador, inte bara p.g.a. att det är skyddat och grunt, utan också p.g.a. av den långa strandlinjen med känslig växtlighet.
Östersjöns nordliga läge, dess kalla vintrar och istäcke förorsakar speciella problem: olycksrisken ökar då havet är istäckt, vid olyckor försvårar istäcket betydligt avlägsnandet av oljan och slutligen bryts oljan, liksom övriga farliga ämnen, ner långsammare då det är kallt. Dessutom påfrestas Skärgårdshavets, liksom hela Östersjöns, tunnsådda flora och fauna inte bara av den kalla vintern, utan även av havets brackvattenskaraktär. Arterna är här mycket mer känsliga för farliga ämnen än många andra havs levande organismer. Det nordliga läget är också problematiskt med tanke på spridningen av farliga ämnen över långa avstånd: Fastän det på det nordliga halvklotet är förbjudet att använda många farliga klorföreningar, som DDT och PCB, utnyttjas de fortfarande i utvecklingsländer, t.ex. som bekämpningsmedel. Från tropikerna förs gifterna norrut med vinden. Då luftströmmen stöter mot de kalla luftmassorna i den tempererade och arktiska zonen förtätas dess luft, varvid de giftiga ämnena faller ner på marken och i vattnet med regnet eller snöfallet.
